Uppehåll i kylan.

Så började Janis löpa i förra veckan, vilket gjorde att de sista jakterna gick om intet.

 Ja, ja det är ju medaljens baksidan av att ha tikar istället för hanhundar. Men man får se det som en paus. Vissa i retrievervärlden förespråkar ju att man 'ställer av' sina hundar några månader. Låter hunden bara få vara hund, ingen träning, ingen jakt, inga krav....

Vi testar det. (Iallafall 3 veckor) Det är ju ändå så förbenat kallt just nu här ändå, -15 grader gör ju inte att man är hugad på att vara ute allt för länge. Men jag har nog riktigt svårt att hålla mig från träning längre än 3 veckor. Nu när det börjar gå så fantastiskt bra! Och vi tycker det är så himla roligt. =) Bästa tiden framför mig & Janis nu, känns det som. Bara bygga vidare på det vi gjort i höst o vinter. Utbildningen mot en riktigt duktig apportör!

Janis får gnaga på ben och jag får väl ligga på soffan och äta praliner... ;)

Vinter träning!

Träningen var bestämd redan i början av veckan och då var det minsann inget vitt på marken. Men är det inte mer än 3-4 cm funkar det ju helt ok att köra lite jaktövningar ändå. :)

Nästan hela gänget; Janis, Rosa, Doris, Bolla och Ayla poserar efter väl utfört arbete.

 

 Sagt och gjort. Det blev ju en riktigt bra och trevlig första pass på detta året. Vi var 5st från vårt vanliga träningsgäng plus att vi hade finbesök från Vegby, när Tezzi & hennes familj var på sin första träning. Inbjudna för att kolla och testa på apportering lite. Först lite uppfräschning av stadga och fotgående, därefter ett par inkallningar. Sedan gjorde vi linjetag -brevid varandra- som lite extra störning. Det är ju tanken, att man ska kunna skicka ut sin hund på arbete, även när det händer något intill.
Efter den obligatoriska lilla fikastunden körde vi några enkel och dubbel markeringar med skott. Dubbla har jag inte kört i samträning innan med Janis, men det funkade fin fint idag.

 Janis har fått en fantastisk fart både in och ut nu, viljan att hämta och få med sig apporten in är härlig att se! Tänk vad jakterna har gjort gott för hennes självkänsla. Det finns naturligtvis massa saker att finslipa och träna på, men det känns som en fin och stabil grund är satt. Nu gäller det att jobba vidare med lagom många stenar på 'bygget', så det inte blir bräckligt och rasar... 

Ordning och reda.

Ibland får jag reflektioner från människor både hundägare och de som inte själva har någon hund.

 
-Hur kan du ha så bra pli på dem? Ja, skulle jag inte ha ordning på mina 3 hundar vore det ju olidligt både för oss som lever med dem och personer vi träffar på. För mig är det egentligen inte 'lydnad' utan goda vanor. Man ska inte hoppa ur bilen/gå ut ur dörren förrän det är tillsagt. Gå lugnt vid sidan i koppel utan att dra, komma när man kallar på dem och kunna sitta kvar tills det är tillsagt något annat.
 Det här är inget hokus pokus, det är något man börjar med när valpen är liten och sedan får man ständigt jobba på det. Ta tillfällena i akt och 'träna' hunden att vara lugn och lyssna på mig som är 'boss'. Och det är alltid en färskvara. Vissa hundar (typ Ozzy) testar ju dig som ledare oftare än de andra...
 -Är det inte Ok att dra i kopplet i dag heller?
-Måste jag verkligen sitta kvar här?
 Det är då det lilla ordet konsekvent kommer in. Har jag sagt sitt betyder det sitt. Kom hit, betyder kom nu, inte när du känner för det. ALLTID. Ordning och reda. Och visst är det mycket justare mot hunden. Att det är tydliga regler som gäller.

En bra uppfostran helt enkelt! :)

Sommarbild av minar 3 fina svarta.

Lördagens Slyngeljakt i bilder .

Väntar på apporter.

 

Janis spanar på skytten.

Outi på pass.

Niklas på pass.

Härlig morgon.

Dunet dalar.

Slottet.

Ett flog fasaner.

Krutmoln .

Viltparad.